LISAS BLOGG

i söndags när jag kom hem från jobbet mådde jag inge vidare. krille var ursöt och gjorde varma mackor och allting. men jag mådde inte bra, men jag kunde inte tala om vad som var fel. jag hade bara en magkänsla av att allt var fel. jag fick ont i magen, ryggen, huvudet. jag misstänkte att jag kanske var på väg att få en förkyldning eller nått.
vi gick och la oss ganska tidigt. men jag sov riktigt dåligt! jag vaknade, svettades. jag vaknade, frös. jag vaknade, och hörde hästar som galloperade runt i trädgården. sammanlagt kanske jag sov 4 timmar. och då låg jag ändå i sängen i 10 timmar.

så när jag gick upp igår och skulle ta mig till jobbet mådde jag inge vidare.... jag hade fortfarande ont överallt och allt kändes megajobbigt. och plötsligt kände jag igen känslan. jag kände mig precis som jag gjorde på höstterminen i tvåan. då jag fick gå hos psykolog, var hemma från skolan i månader och bara fick käka tabletter.
så igår blev jag rädd, kände efter ordentligt, och visst hade jag riktigt ont i både huvudet, ryggen och magen igen. jag sjukanmälade mig och var hemma.
eller, jag var hemma hos krille visserligen, och det var skönt. han tog hand om mig. vi käkade tacos och hyrde film. så tillslut kändes allt ganska bra igen. jag har så mycket mer nu, som jag inte hade för två år sen då jag mådde dåligt.
nu har jag en pojkvän som jag älskar över allt annat, och har dessutom funnit en extra familj. för hos krille känner jag mig lika hemma som i sävedalen.
dessutom har jag funnit vänner nu som jag inte hade då. och framför allt har jag ett jobb, och jag känner mig nödvändig och behövd. det gjorde jag inte i skolan.
men ja, allt kändes bra när vi la oss igår.

imorse gick jag upp - vi käkade frukost. och då kom känslan igen. jag visste att jag inte kunde bryta ihop. herregud, jag kan ju inte vara hemma en dag till. det har jag varken råd eller lust med. jag trivs på mitt jobb, jag har goa arbetskompisar och dessutom är jag ledig i helgen. då hinner jag ta det lugnt!
men ändå.... jag ringde mamma och förklarade att jag inte mådde bra. jag grät, och inget hon sa fick mig direkt peppad.
och jag vet varför jag känner mig såhär ledsen igen. jag känner mig otillräcklig och framför allt känns det som att jag inte klarar av att göra någonting rätt. jag duger inte! jag är tjock, jag klantar alltid till allt och jag sårar människor som jag älskar.
som tur var fick krille mig på andra tankar. och honom känner jag mig riktigt trygg med! han är min säkerhet. han och mamma är de enda som jag litar på när det gäller kärlek. visst, mamma och jag bråkar ofta och kan hata varandra. men innerst inne älskar vi varandra. en mamma måste älska sina barn, och jag. jag som är barnet har en så fruktansvärd mammakärlek.
och krille litar jag på. vår kärlek är äkta. man är inte tillsammans med någon i över ett år, bara för att ha en rolig tid eller? näe. jag ser en framtid tillsammans med honom, och jag hoppas att han känner detsamma för mig.


nu är jag iallafall på jobbet. det känns lite konstigt. my eller lucas är inte här.... dem brukar vara tryggheten för mig på just jobbet. men! jag klarar mig.! det gör jag alltid.....