vid protesfabrikens stängsel
jag känner att jag kanske borde skämmas lite. jag sitter uppe en tisdagsnatt, äter rå falukorv i smyg och lyssnar på håkan hellström. kanske borde jag tala med någon typ av terapeut.
jag är tyvärr nere i en downperiod, och då är det inte roligt att blogga. det finns liksom inget roligt som jag vill dela med mig av just nu. eller?
jo förresten. en av mina vänner, veronika, är på tjocken! så himla roligt! :) snart får vi en liten babyprins i gänget! <3
sen kan jag också glädjas över att jag och min bästa mammi ska gå på håkan hellström i helgen. kommer bli fint! i slottskogen och allt.
Vid protesfabrikens stängsel
La du din hand på min axel
Och sa att livet var något enkelt
Men jag kunde inte hålla med dig
På en betonglagd äng stod vi
Du bad mig ta kärlek lätt som en vind
Men jag var så ung och dumdristig
Och tårarna rann ner för min kind
För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar
Och vem vet hur länge vi har varandra
I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet
Mötte jag min kärlek
La du din hand på min axel
Och sa att livet var något enkelt
Men jag kunde inte hålla med dig
På en betonglagd äng stod vi
Du bad mig ta kärlek lätt som en vind
Men jag var så ung och dumdristig
Och tårarna rann ner för min kind
För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar
Och vem vet hur länge vi har varandra
I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet
Mötte jag min kärlek
Kommentarer
Trackback
